Under tidigt 1900-tal så inleddes en utveckling i färg och form, som på ett radikalt sätt förändrade den svenska glasindustrin. Glasserviser, mångfärgat konstglas och graverade praktpjäser, vittnade om en konstnärlig förnyelse som för alltid placerade det småländska glasriket på den moderna formgivningens världskarta. Ett av de första glasbruken var Orrefors vars historia är kantad av framgångar.

”Jag har fått ett glasbruk på halsen” lär affärsmannen Johan Ekman skämtsamt ha sagt i ett brev till Svenska Slöjdföreningen. Johan Ekman köpte Orrefors bruk 1913.

Orrefors och glasbranschens framtid

Orrefors utvecklades inom några till en framgångssaga utan motstycke i svensk glaskonst. Orrefors fick stora inhemska och internationella framgångar(Swedish Grace). Den svenska exportmarknaden blomstrade och längst fram i strålkastarljuset stod Orrefors glasbruk. Glaskonst och hantverk var inget som ingick i affärsmannen Johan Ekman och hans planer för Orrefors. Han såg mer potential i skogen som ingick i köpet av glasbruket som grundades 1898. Men han såg att försäljningen gick bra och det skapade arbetstillfällen för invånarna i Orrefors.

Efter ett tag så började Johan Ekman och direktör Albert Ahlin att ta fram en strategi för möjligheterna de såg med servisglas och konstglas. Herrarna beslöt sig för att satsa på en tillverkning av exklusivare kristallglas vid sidan av fönsterglas och hushållsglas. Detta blev ett avgörande beslut förr Orrefors framtid. Orrefors anställde skickliga glasblåsare som lockades med förmånliga anställningsvillkor. Glasblåsarna började forska kring nya tekniker, former och dekorer.

Het debatt om den svenska glasindustrin

Erik Wettergren, Svenska slöjdföreningens sekreterare riktade svidande kritik 1914 mot den svenska glaskonsten: “de råa disharmoniska färgerna, den slappt naturalistiska dekoren ha aldrig ha varit mer stötande”. Han var ute efter en revolution och tre år senare var revolten ett faktum. Det var två glasbruk som tävlade om den ledande positionen i Sverige.  Det anrika Kosta(Kosta Boda), etablerat 1742, och nykomlingen Orrefors. Genombrottet kom 1923 med världsutställningen i Paris. Hemligheten låg i en ny form av samarbete mellan begåvade konstnärer och skickliga hantverkare. Ett arbetssätt som framförallt Orrefors utvecklade.

Bildkonstnärer och glaskonst

Simon Gate(1883-1945) en tecknare som anställdes 1916, för att förena bildkonst med glashanterket. Borgarsonen Edward Hald anställdes 1917 för att Orrefors behövde en ”mer modernistisk pil på bågen”. Med dessa herrar på plats så var strategierna klara för glasbrukets uppseendeväckande expansion. Ledande glaskonstnärer under den här tiden var Knut Bergqvist, Heinrich Wollman, och Gustaf Abels. Under 1910-talets slut så släpptes nyheter som: graalglaset, graverade glaset och sulfatglaset. Graalglaset med en avancerad teknik för färgat och dekorerat överfångsglas, blev Orrefors egen speciliatitet.